Perfectly imperfect

Något som jag har tänkt mycket på de senaste dagarna är min inre perfektionist. Jag får långväga gäster i helgen, och har under 2 veckors tid haft dåligt samvete för att jag inte städat tillräckligt inför deras ankomst. Det är ofta mitt behov av perfekt som kan få mig att välja bort till exempel träning eller extra sömn mot att göra färdigt alla sysslor till punkt och pricka (och perfektion). Det intressanta när denna sida snurrar igång är att inte bara nivån av städning blir ifrågasatt, utan den inre kritiken pågår i alla lägen – jag menar, vad är ens syftet med att springa/meditera/äta/mysa med sambon om det inte är perfekt?

I söndags var jag väldigt nära att skriva några listor, en vana som jag har försökt lägga åt sidan efter sommarens insikter. Listor är jättebra för att hålla reda på saker som ska göras, men för mig handlar listor om konstant dåligt samvete. Det handlar om att alltid tacka nej till den där fikan, extra massagetiden eller yogapasset, för jag har alltid en lista med ogjorda saker hemma. I mina intensivare listskrivarperioder så hamnar till och med duschar, måltider och hundpromenader på listan. För alltså – om jag inte skriver ner att jag ska äta lunch kanske jag glömmer? (för mig är detta definitivt inte ett potentiellt problem).
Kruxet med att vara perfekt och beta av hela listan varje dag är ju att perfekt inte existerar. Tiden är aldrig helt korrekt på sekunden tillräcklig för allt jag vill hinna göra. Och jag missar livet när jag alltid går omkring med dåligt samvete över allt jag inte har gjort än. Jag missar att se höstlöven och soluppgångarna, eller känna pälsen mot handen när jag klappar hunden, eller känna doften av den ultragoda matlådan. Inte ok!

Hela veckan så har mina intentioner för dagen handlat, i lite olika former, om att vara snäll mot mig själv. Att lägga märke till magin runt omkring mig. Att ta tillvara på det roliga, sköna och bra i varje upplevelse och låta det bli en del av mig. Och varje dag så avslutar jag med att pränta ned för att pränta in sanningen att:

I am enough. Even on my worst day, I am worthy of love and belonging. –Fantastiska Brené Brown (så värd en googling)

Glöm inte det. ❤
Annica

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s