The return?

Nu var det länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Som jag så ofta påminner mina träningsklienter om; Livet händer! Flytten ner till Västerås, det nya livet som student med allt vad det innebär, och allt det där andra som dyker upp och trängs om förstaplatsen i prioriteringslistan, så blir det ibland!

Jag är en total måndags – nyårs – första i månaden – människa. Kan liksom längta lite efter en måndag så jag kan ta tag i de där jobbiga uppgifterna/träningen/regelbunden meditation, aah, ni fattar vad jag menar. Ett väldigt viktigt arbete jag gör för att minska min stress och öka min chans att faktiskt lyckas hålla i träningen, eller meditationen, eller vad det nu är, är att bryta ned målsättningarna och titta på vad jag faktiskt kan göra idag. Även om det är en lördag eller onsdag eller den 21 i månaden liksom. Hur kan jag hjälpa mig själv så det blir lite lättare på måndag?

Snabbt om nuläget – sista veckan på sommarjobbet efter den här lite skrämmande fantastiska sommaren, och sen är det direkt tillbaka ned i böckerna för att lära mig mer om hjärnan, vad som händer när det inte funkar som det ska och hur träning och rörelse kan hjälpa mot det mesta. Jag har under sommaren upptäckt hur komplicerat mitt förhållande till löpning är när det kontinuerligt är 30 grader varmt och att det som oftast går sönder i en husvagn är vattenpumpen, vattenkranen eller, i någon form, beiga plastpluppar.

Jag ser helhjärtat fram emot hösten, ytterligare en flytt, fler kunskaper in på kontot och massor av härlig träning.

För er som läser, välkomna tillbaka!
Annica

Annonser

Boktips: Kaosologi!

Underbart roliga och tänkvärda Kaosologi av Micael Dahlén dök av en händelse upp i min Storytel-app under semestern. Jag har läst en del krönikor av Micael Dahlén förut och alltid uppskattat hans fyndiga sätt att förklara forskning och teorier, så självklart fick denna bok följa med mig på några av sommarens blåbärsplock och träningspass under bar himmel.

kaosologi

Jag kan inte riktigt göra den här boken rättvisa med några kortfattade ord, mer än att jag verkligen, verkligen rekommenderar den! Läs, lyssna och fundera! Några idéer har verkligen fastnat hos mig, som att ha en förtanke istället för en eftertanke, eller det för evigt extremt mycket bättre tolkningen av ordet narkos.

Kram,
Annica

Förändring och Hobbitar

Ja, den här eviga förändringen. Everything changes, all the time!! Ett koncept som jag försöker leva med just nu så här i tider av att sluta på jobbet – 2 arbetsdagar kvar på företaget där jag jobbat i 6,5 år – flytt till en ny stad, tillbaka till skolbänken och allt som kommer med det.

Jag har mediterat mycket på senaste tiden, just med intentionen att gå igenom den här röriga och ibland upprörande tiden med lite grace, våga vara medveten om det som händer och ta beslut med förtanke (som en eftertanke, fast före) istället för att bara handla i panik.

Jag har ofta beskrivit mig ofta som en hobbit – en sån där som helst går omkring hemma i mysiga kläder, äter extra frukostar och inte gärna ger sig ut på några större äventyr. Allra starkast var min hobbitsida för ungefär 1,5 år sedan, precis innan jag kastade mig ut ur vanornas trygga mönster och åkte till Peterborough och blev Forrest Yoga instruktör. Hade jag inte åkt så hade jag aldrig stått där jag gör idag. Hade jag aldrig åkt så hade jag heller inte haft verktygen för att faktiskt i alla fall försöka stå trygg genom allt blåsväder. Grejen är att jag inte ens egentligen väntar på att stormarna ska lägga sig så att det kan bli ”som vanligt” igen. Jag väntar på att vänja mig vid blåsten och lära mig att flyga istället för att låta hobbiten ta över helt igen.

Jag sa till en god vän häromdagen – just nu bekämpar jag min hobbitsida varje dag. Det kommer i och för sig inte hindra mig från att baka kakor det första jag gör i nya lägenheten!

Kram,
Annica

Filmtips!

Hej! Här kommer ett filmtips!

TSF1

En snygg och humoristisk film som tar upp ämnet jag tidigare saknat i ”Supersize me”. Socker! Jag är definitivt inte någon sockermotståndare. Men trots allt undviker jag till vardags i stort sett helt raffinerat socker (och sötningsmedel också för den delen). Det är ett medvetet beslut sedan september 2016, och ja, jag fuskar då och då – det är inte ett förbud, snarare ett förhållningssätt. En medvetenhet om att för mig föder socker mer socker. Alltid.

Se filmen, finns på SVT play HÄR!

Kram,
Annica

Vårkänslor!

Oj vad härligt det är när solen börjar värma, grönt och färgglatt börjar kika fram och snö och is smälter bort! Jag är knappast ensam om att varje år runt den här tiden känna det lite som att livet och energin kommer tillbaka!

En av de viktigaste vårkänslorna för mig är de första magiska löppassen i tunna kläder. Att slippa planera, tänka lager-på-lager och ta fram mössa och vantar för en kvällsjogg är så galet härligt. Det blir onekligen lättare för mig att komma ut på löppassen, även om vinterns löpbands-intervaller har sin tjusning de  med!
Just nu håller jag i samband med mina Yoga-studier på att läsa om Ana Forrest bok Fierce medicine. Det finns hundratals citat att hämta i denna kloka och engagerande bok, men ett koncept som jag verkligen har tänkt på nu när våren kommit på riktigt är det hon beskriver som ”seeing in Beauty”. Jag läser det som att det handlar om att ta sig tid att faktiskt se hur vackert vattenpölen glittrar eller hur kraftfull växtkraften är i den minsta lilla tussilagon. Att vara närvarande och låta sig förundras!

Denna klokskap har jag många gånger hört förut, från min mamma. Att ta sig tid att lukta på blommorna. Att lyssna på tystnaden. Stanna ute en kall vinterkväll och titta på stjärnorna.
Oj vad ofta jag glömmer det här. Men vad bra det känns när jag kommer på det. Det kostar ingenting att stanna upp, ta ett andetag och se hur förunderlig världen är.

(Backintervaller is the shit för att göra just det här förresten. Jag menar, aldrig vill man väl så gärna stanna och titta på björkens knoppar som när man springer 400 meter backe för 5e gången….)

Andas in våren, den här porlande, nyvakna, lite vilda tiden. See in Beauty.

Kram,
Annica

En av mina husgurus

dsc_0404.jpg

Raymond Ahlgrens sommarprat från 2008  är en timme jag har lyssnat om och om igen. Så mycket igenkänning, tänkvärda koncept och skratt åt beteenden! Jag hörde detta sommarprat första gången på min Hälsoterapeut-utbildning, och har sedan dess lyssnat om, testat, funderat och om och om igen återkommit till några av hans idéer. Jag rekommenderar varmt att avsätta en timme till detta! Kanske ta en långpromenad med ljudet i öronen? 🙂

Kram,
Annica

Monday morning practice

I’m a few weeks into a new schedule from work, which gives me a longer sleep in on Monday mornings. This morning I woke up in good time to get on my mat. I feel I’ve had a bit of a break through in my practice these last few weeks. Different circumstances has left me feeling quite emotionally and energetically drained, and in my search for steady balance, I have found my way onto my mat. And my practice has been beautiful, free of struggle. I have been able to breathe deeply and move with intention, choosing down level options when needed to stay with this new found ease. It feels like I’ve taken a step closer to cracking the code of struggle free, something that I have been working on since starting my yoga journey.

img_20170130_085653_780.jpg

Here is my monday morning practice – lots of warm up to make the hot parts feel amazing is perfect for me in the mornings!

  • 2 Brahmari breath into all 7 chacras
  • Sidebend one leg straight, other foot to groin with neck release -> chest opener -> grabbing thigh 
  •  (same side) Knee pile with Eagle arms – switch leg
  • Elbow to knee
  • Frog lifting through
  • Bridge with wrist stretches -> Bridge with a block – hugging knee to chest -> half lotus -> half vrasana -> other side
  • Dolphin -> Dolphin dorsal fin
  • Suns
  • B-series with vignettes:
    • Warrior 2 shoulder shrugs -> Extended warrior variation with sacral pulse
      • After first side: Cobra push ups over roll,
      • After second side: Down dog on the wall
    • Arrow lunge -> Lunge back bend hands on hips
      • After first side: Prelude to wave dancer stage 2
      • After second side: Dolphin on the wall
    • Lunge heel to butt -> Lunge back bend both hands grabbing ankle
      • After first side: Bow over roll, one arm, one leg
      • After second side: Forearm balance variation
    • Lounge lunge -> Pigeon
      • After first side: Cobra push ups over roll
    • End of Vignettes
  • Abs with roll
  • Back release pose
  • Lying down spinal twist
  • Savasana

Try it out, enjoy!
Love,
Annica

Nybörjarkursen är igång!

Åh vad roligt att jag fått ett så stort intresse för min nybörjarkurs i Forrest yoga. I söndags körde vi igång med första passet och jag utmanade mina deltagare att andas samtidigt som de fick stretcha, träna styrka och kontroll och slappna av. Det är en utmaning!20170117_174444.jpg

Tankar jag vilar i och processar för mig själv just nu är den här tendensen att vilja kunna saker innan jag ens har börjat. ”Jag kan inte yoga – jag är för stel!” eller allra första gången jag testar någonting ”Nej det här kunde jag ju inte – då kommer jag aldrig kunna det!” Känner du igen dig?

Det är inte bara otålighet och höga krav på mig själv som får mig att tänka i banor som denna, utan jag tror att det också är en rädsla för att lyckas. Tänk om jag skulle kunna göra yoga helt plötsligt och bli tvungen att förändra min syn på att ”yoga är ju ingenting för mig!” ? Tänk vad andra skulle säga om jag la ned mig och tränade för att klara det där nya? Tänk om jag lyckas med något jag aldrig trodde jag skulle kunna – vad betyder det (förutom att jag måste erkänna att jag haft fel)?

Min process för att jag nu har lyckats sätta ihop, göra reklam för och genomföra mitt första nybörjaryoga-pass är vanligtvis långa inre kritik-listor att gå igenom. Men inte denna gång. Jag har  i förväg bestämt mig för att njuta av mina framsteg, göra misstag och lära mig av dem. Det är ett nytt sätt att tänka och därför en väldigt otydlig, trasslig ”stig” i hjärnan att snubbla fram på, till skillnad från motorvägen mot självkritik och ”det kommer aldrig bli något vettigt ändå”. Känns konstigt. Konstigt och bra!20170117_174932.jpg

Vi avslutar med en andningsövning. Ligg ned bekvämt på rygg, hur du har fötterna och benen spelar ingen roll. Lägg händerna och/eller en tyngd (bok, pärm, viktskiva, vetekudde) på magen. Andas in djupt och se/känn hur tyngden rör sig uppåt mot taket. Andas ut och låt magen och tyngden sjunka mot ryggraden.

Det här är spännande! Brukar du göra tvärt om? Andas in; dra in magen, Andas ut; magen slappnar av (åker ut)? För att lungorna ska få plats att expandera (få in syre) så åker diafragman nedåt i kroppen när du andas in. Detta trycker på dina inre organ, som får mindre plats, och magen behöver åka ut. Men väldigt många spänner emot och drar in magen på inandning och hämmar därmed sin andningskapacitet. (!) Att andas med en tyngd över magen är en ljuvlig övning för att komma ned i varv och bli alldeles hög på syre. Prova och låt dig utmanas. Tänk om du kan lära dig att andas bättre?

Stora kramar,
Annica

Boktips: Omgiven av Idioter

Jag snubblade över Omgiven av Idioter – hur man förstår de som inte får att förstå av Thomas Eriksson på Storytel av en händelse. Det slutade med att jag sträcklyssnade en hel helg och köpte boken. dsc_0392.jpg

I korta drag så handlar Omgiven av Idioter om hur olika människor kommunicerar, och presenterar ett verktyg för att dela in olika människor i 4 olika beteendekategorier. Det är en helt annan filosofisk fråga huruvida man kan dela in folk i fack och förvänta sig att de ska handla därefter, men ärligt talat har jag aldrig läst en så klargörande bok som denna. Plötsligt förstår jag varför bråk har uppstått, vad det är i mig som gör vissa människor så oerhört svåra att förstå sig på och kan också förstå mig själv lite bättre.

Igenkänningsfaktorn är extremt hög och boken är skriven på ett lätt och engagerande vis. Även nu, flera månader efter jag läst innehållet så minns jag detaljer och kan använda kunskaperna för att kommunicera bättre med min omgivning – och mig själv. Det finns mer information att lära sig om DISC-metoden, men Omgiven av Idioter är ett grymt sätt att börja.

Läs den, tänk över den, använd den!
Kram,
Annica

Om 2017 – och nyårsritualer

Välkommen till det nya året! För mig som jobbar i gymbranschen börjar nu årets intensivaste period. Precis som all media säger så är det många som tänker sig en nystart nu när ännu ett år ligger framför dem. Tråkigt nog brukar de som ivrigt sätter igång så här i Januari sällan hänga i särskilt länge.

Träning för mig handlar om livet. Det är en självklar del av min vardag, inte som ett ”tvång” eller ”nödvändigt ont”. Självklart är inte alla pass roliga eller sköna, och självklart har jag också perioder av inaktivitet, men det är när jag tränar regelbundet som jag känner mig mest som mig själv. All träning är bra träning i dagens stillasittande samhälle. Så även ni som satsar hårt i tre veckor i Januari och sedan sporadiskt får till ett pass här och där resten av året – ni är grymma som försöker. Och kom ihåg att all rörelse gör nytta, så kanske är inte svaret tokpass på gymmet eller kräk-löpturer, utan att välja trappan istället för hissen, eller dansa loss hemma när ingen ser.

Detta nyår så har jag som vanligt haft mycket tankar kring hur jag vill fortsätta jobba och utvecklas. En sak som har landat hårt hos mig är mitt stressbeteende. Jag tenderar att om och om igen köra på tills jag känner mig tömd på energi och sedan kämpa för att ta mig upp ifrån en mörk tunnel av obefintlig energi. Jag har en högljudd kritiker på axeln som alltid talar om för mig hur mycket jag borde hinna med, allt jag missar och hur dålig jag är när jag inte får allt gjort. Jag skrev vid ett tillfälle att 2016 års bottennapp har varit hur mycket tid och energi jag lagt på att tänka negativt och kritiskt om mig själv, mitt beteende och min kropp.
wp-image-48725424jpg.jpg
Så denna första härliga vintervecka av 2017 så har jag testat att låta mig själv samla energi. Har jag varit trött så har jag valt att sova middag. Jag har varit lite bakgrundssjuk och inte sugen på träning, så jag har vilat. Och – viktigast av allt – så har jag jobbat med att inte kritisera mig själv för det.Min fina man säger kloka saker, bland annat detta: Nyår blir lätt en så stor grej. Varför måste det vara slutet och början? Varför kan det inte bara vara en fortsättning, och att vi fortsätter göra vårt bästa?

2017 – jag vill vara snäll mot mig själv i år.
Kram,
Annica